Mina promenader...

Nu har jag gått varje morgon i en vecka, måste erkänna att jag känner mig piggare, stiger upp och äter en talrik fil och sen promenerar jag i 30 minuter, jag är så otroligt nöjd när jag kommer hem och en dag i veckan tränar jag på gymmet på Vårdcentralen så nu känns det som jag är på g, om 3 månader ska jag vägas och mätas igen, jag ber till dom högre makterna att vågen ska visa lite mindre...

Igår var jag på möte hos en glasleverantör (glasögonglas) HOYA vi var på 54e våningen i Turning Torso, imponerad, nej inte jag, gungigt var det, dock tjusig toalett, toastolen såg ut som ett liggande ägg, små froté handdukar i en stor hylla med massor av små fack där en liten handduk låg rullad till varje besökare, fint, miljövänligt, nej....

Shoppat loss...

Jag har shoppat loss på Ungcancer sida
http://www.ungcancershop.se

Det hjälper att tjata!

Jag skrev att jag inte var intresserad av att onkologen på CSK skulle bestämma över mitt liv och att jag ville ha en ny onkolog, jag vet inte om det finns fler tyvärr men en läkare gick in och har gett mig ett ultraljud, varför ska man behöva tjata, må dåligt psykiskt för att få en ganska simpel undersökning??
Nu ska jag iallafall på mammografi och ultraljud, det känns skönt.

Sen har jag fått motion på recept, hur kul är det? Inte kul alls kan jag säga men jag inser nu att denna kroppen är i stort behov av hjälp... Jag har ont i princip överallt, inte så det däckar mig men ömma fötter, armar, handleder... kan inte räkna upp alla ömma ställen... överallt med andra ord... Jag ska fylla 50 år om drygt 3 veckor, min kropp känns som den var 80 år... jag har gått upp 25 kg sen jag startade med Tamoxifenet..kul?? Nä knappast... Jag har aldrig varit så duktig på att äta rätt, jag är en riktig skånsk "gottegris" jag har aldrig motionerat heller och har aldrig haft problem med vikten, förrän nu.. antar att det är en kombination av klimakteriet och Tamoxifenet... Det har varit lite diskutioner på TV och radion om att fler och fler avbryter sin tamoxifen behandling, får fler av dom återfall? Jag funderar starkt på att avbryta min behandling, jag avskyr detta, jag hatar min kropp, har gått från storlek 42 till 48 på bara drygt ett år, fötterna har ökat från storlek 40 till 42-43 på mycket kortare tid...

Så här ser jag ut inne i mitt huvud...

och detta är bilden spegeln visar mig...

Droppen som fick bägaren att rinna över...

Nu är jag arg, ledsen och besviken... Störst risk för återfall är i OP såret, min onkolog anser inte det är nödvändigt med ultraljud...... HON anser INTE det nödvändigt..... Jag har bett att få en annan onkolog nu, jag har ju haft en del bekymmer med henne när hon inte tyckte det var så bråttom med mina läkarintyg, att jag inte fick pengar från FK då ansåg hon väl inte heller som "nödvändigt" Vi tvingades anmäla henne och då fick någon annan läkare skriva ut intygen för dom skulle bara skrivas ut och skickas, jag blir så arg när man behandlar sina patienter så, jag kan inte behandla mina kunder på det viset, jag måste arbeta för att mina kunder ska komma tillbaka, det borde vara lika viktigt för en läkare/onkolog att arbeta för att patienten INTE ska komma tillbaka...

Snabbt ner i ångesthålet....

Fick kallelse till mammografi början av mars, direkt kom alla svarta tankar, har känt det lite skumt ett tag i bröstet, har samma känsla som för två år sedan men intalar mig att det bara är inbillning, det måste det vara....

Ska försöka bara ta det lugnt i morgon på dagen, njuta av att jag är ledig och inte har något inplanerat, på kvällen är det föreläsning om klimakteriet i Kristianstad, Maia kliniken håller i det, det blir säkert intressant.

Fick ett Wii av Leif i alla hjärtans dag present, superskoj så nu ska här spelas :)

Kan vänja mig vid detta....

Detta livet skulle jag kunna vänja mig vid :)

Fredag em hämtade jag upp I-M och vi körde till Alvesta på kontaktpersonsutbildning, vi träffade de andra "tjejerna" och hade en kort presentation och sen blev det middag, vi hade en mycket trevlig kväll, så trevligt som bara 10 "fruntimmer" kan ha som inte känner varandra, dvs. mycket trevligt:)
Idag har varit en mycket givande dag, berättelser, föreläsning och mycket diskussioner, på lunchen rusade I-M och jag ut och fick shoppat lite, fiiina affärer i Alvesta :)

Nu ska jag strax gå till I-M's rum för lite vin innan maten.... detta är livet, omgiven av massa trevliga människor, god mat och dricka, saknar såklart mannen men träffar ju honom i morgon...

Nu ska jag iväg och känner på mig att kvällen kommer fyllas med massor av skratt och trevliga diskussioner...

Kom på...

Vet inte om jag har så många som följer min blogg längre, det är ju flera som jag haft mycket kontakt med som inte finns i livet längre, det gör ont att tänka på....

I vilket fall som helt, vet som sagt inte om jag har någon alls som läser, jo några vet jag men även om jag inte kommenterar så mycket som tidigare så följer jag fortfarande era bloggar, har kommit på att ju bättre jag mår ju mindre skriver jag själv, mår jag sämre så är min blogg min livlina...

Ha en underbar dag!

Snöstorm i Bjärsjölagård...

Jag älskar snön! Vill ha massor av snö, de senaste två åren har jag njutit, visst jag skottar inte, jag har en man som står för all snöröjning hos oss, jag jobbar inne och kan gå ut när jag väljer det själv, jag bara älskar det :)

Jag kämpar på med penicilinet och mår bra nu, känner mig piggare. I morgon ska jag hämta I-M och vi ska köra till Alvesta på kontaktperson utbildningen, jag ser verkligen fram emot denna helgen, det ska bli så skoj.

Nu ska jag ta mig ut i snöstormen och hoppas komma fram till jobb :)