lördag 16 november 2013

Bara att kämpa på...

Nu har jag kämpat med Letrozol några månader, i början var värken hemskt men sista tiden har det varit ok
Dock är det hemskt idag, hade "julastädning" igår och idag är det inte alls bra, min lymfarm är sämre än den var när jag fick första strumpan så idag har jag strumpa på för första gången på ca 1 år :(
Har ju egentligen bara väntat på att det skulle komma...

Lär på wiskymässa i Danmark och jag ska strax åka med M på Svaneholmsslott, ska bli mysigt :)

Ha en fin lördag alla!

Kramar!

måndag 16 september 2013

Dålig på att uppdatera...

Idag känns det som jag hamnat 3 år bak i tiden, all smärta från Taxoteren är här igen, har haft en underbar katthelg där jag har stått och gått jättemycket så idag kan jag knappt röra benen, händer och armar är ganska ok men benen svider och vrålvärker..
Började för drygt 3 månader sedan med Letrozol, Tamoxifen är himmelriket jämfört med Letrozol men sluta gör jag inte, får hitta något som funkar mot värken.

Med andra ord, inget roligt inlägg, ett riktigt gnälligt inlägg

fredag 22 mars 2013

Kopierat från "Cancerfonden bloggar"


Fördel med tamoxifen i tio år för bröstcancerpatienter

Ytterligare fem år av behandling med läkemedlet tamoxifen förebygger återfall och död i bröstcancer hos kvinnor med östrogenpositiv sjukdom.
Det är en slutsats cancerforskare drar i en ny studie som nyligen presenterades i den medicinska tidskriften The Lancet.
I Sverige ges fem års behandling med tamoxifen till kvinnor som opererats för tidig bröstcancer för att skydda mot återfall och bröstcancerrelaterad död. Skyddet gäller både under och efter avslutad behandling.
Nu visar alltså ny forskning att skyddet kan utökas om behandlingen får fortsätta.
Nästan 7 000 kvinnor har ingått i studien. De delades in i grupper; i den ena fick kvinnorna fortsätta med tamoxifen i totalt tio år. I den andra avslutade de sin behandling efter fem år.
I gruppen som fick förlängd behandling var andelen kvinnor som fått återfall i bröstcancer eller som hade dött i sjukdomen, under år 5 till 14 efter att behandlingen startade, 21,4 respektive 12,4 procent.
Motsvarande siffror i gruppen som fick tamoxifen i fem år var 25,1 respektive 15,0 procent.
Ytterligare analyser indikerar att tio års behandling halverar risken för bröstcancerrelaterad död under det andra årtiondet efter att behandlingen startade. Största nyttan verkar alltså ligga för dem som höll ut längst med sin behandling.
Visserligen fick dessa kvinnor en liten ökad risk för blodpropp i lungan och livmodercancer, men forskarna anser att nyttan överstiger denna risk.
Svenska onkologer diskuterar senare i veckan på vilket sätt dessa nya data ska komma att ändra nuvarande riktlinjer.
– Nu gäller att väga nackdelar mot fördelar och välja ut vilka patientgrupper som blir aktuella för en förlängd behandlingstid, säger överläkare Elisabet Lidbrink, bröstmottagningen på onkologiska kliniken vid Radiumhemmet i Stockholm.




tisdag 19 mars 2013

Mammografi

Förmodligen kommer det alltid vara oro vid varje mammografi för resten av livet, ska dom hitta något?
Idag var det dags igen, i Lund denna gången och snart har jag varit på alla mammografi klinikerna i hela skåne. Kom in i rätt tid, fick mammografin gjord och får sitta ut i väntrummet medan läkaren ska kolla bilderna, en annan sköterska kommer ut och ber mig följa med in för läkaren ville göra ett ultraljud, känner hur paniken stiger upp i huvudet och jag får koncentrera mig på att andas... ultraljudet görs och läkaren kan lugna mig, han hittade inget... snacka om lättnad... skrämmande egentligen hur paniken hinner komma och alla tankarna kommer tillbaka på operation och på cellgifter... 
Jag har en del mörka tankar men förhoppningsvis lättar det så fort det blir bättre väder, nu ska vi se fram emot våren.
En bloggare som jag följt sen jag blev sjuk har blivit en vacker ängel och en annan som jag haft ganska mycket kontakt med har fått avsluta all behandling och fått besked om att det tyvärr inte finns mer att göra, det gör så ont i mig och mina tankar går till hennes barn och man... Fina Malin, hoppas du slipper lida...


tisdag 5 mars 2013

Jobb, jobb, jobb....

Här händer det inte så mycket annat än att jag jobbar....
Allt är bra, jag mår bra och det är underbart att ha ett jobb man älskar att gå till...

Våren är på väg, solen skiner...






fredag 11 januari 2013

2013

Det är som vanligt en evighet sedan jag skrev, höstens arbetslöshet tog ut sin rätt antar jag i form av influensa, jag låg pall i nästan 2 veckor, klarade precis julen men nyår har jag inget större minne av, trettonhelgen var jag ganska kass också men orkade iallafall sitta i soffan efter ett par besök på sjukhuset med inhalering och penicillin intravenöst... men mitt i allt detta tråkiga fick jag besked på att jag fick jobbet jag sökte i december på Direkt Optik i Skurup, gamla Skurups Optik, jag är sååå glad, allt känns superbra trots mycket engelska eftersom företaget är engelskt. Vi har jobbat denna veckan tis-tors och vi är så fullmatade av allt med datasystem och beställningar men vi blev klara igår och Teamet från England åkte hem och vi fick ledigt idag fredag. På måndag öppnar vi och det är spännande, vi kommer dock ha två personal från företaget hos oss i två veckor så vi ska komma in i det och känna oss trygga. Mina nya arbetskamrater är de som arbetade på Skurups optik innan, den ena optikern har dock slutat så vi ska vara en optiker och två assistenter och jag känner på mig att detta kommer bli bra, vi är en form av lågpris där man hela tiden köper tre par men betalar endast för ett par, vi arbetar med de ledande glasleverantörena så det är riktigt bra glas som jag kan sen tidigare, bågarna är ju dock inte det jag är van vid men det är trots allt bättre att glasen är bra.
Det känns som att 2013 kommer bli ett bra år!